min sanning (Paris toujours) je suis libre

Kanske min svaghet är att jag blir kär för lätt.

Men då är jag på rätt plats.

Jag lever just nu i kärlekens stad med min äldsta vän, min syster, 

Jag är världens jobbigaste människa, eller enklaste.

Men du accepterar och ser mig. Du känner mig bättre än någon. 

Vår resa blev tvärtom, men nu vet vi det. 

Vi är osannolika men vi är fortfarande här, söstra mi. 

Tänk att vi hittade varandra.

Tänk att du stannade kvar.

Tänk att du ser hela mig och stannar kvar. 

Ibland känner du mina känslor, bättre än vad jag gör själv. 

Jag kan bara säga tack för all tid min nästan tvilling. 

Jag älskar dig

Joie, Toujours 🥰

Hasta siempre

if i stay (blue skies forever)

jag behöver en plats där jag kan vara jag, med allt vad det innebär 

ibland känns det som människor missförstår mig med vilje

eller för att dom vill bli av mig 

för dom vill inte veta vem jag är

 

det gör ont, och det gör ont igen, och igen 

men samtidigt känns det inte längre 

det känns, men inte som innan  

för jag är så van vid att bli 

missförstådd

utnyttjad

avvisad

jag vet inte ens vad mina känslor betyder längre

jag har till och med börjat ingå relationer med inställningen att personen snart kommer lämna mig

jag förstår inte, men samtidigt förstår jag allt

jag förstår varför jag blir nekad, bortstött och bortvald om och om igen, och jag förstår att det beror på mig 

men kan inte, vill inte bli någon annan för att bli älskad

för då kommer ju personen älska den fasad jag uppvisar

och det kommer ju aldrig hålla i längden 

och om jag inte orkar med mig själv

om jag inte kan hålla fast i en enda känsla längre, vart ska jag då? 

jag har förlorat allt för många människor i mitt liv 

vissa flög vidare och andra hoppade av 

men mina bästa stannade kvar 

för det är jag evigt tacksam 

ni är för all tid 

ni bemöter mig som jag ska bli bemött, det är otroligt och beundransvärt 

tack för att ni ser mig, ofta känner ni mig bättre än jag känner mig själv

just nu känner jag allt

det är otroligt förvirrande och svårt 

jag har inte känt riktiga känslor på så många år 

så ja jag beter mig därefter 

jag kan bara leva på känslan på gott och ont 

jag kan inte vara någon annan 

på så många sätt är jag styrd av känslan 

ungefär som ett barn 

jag har tappat konsekvenstänk 

för att jag slutat bry mig 

så ja på många sätt är jag som ett barn igen 

och just nu orkar jag inte bry mig 

jag vill bara strosa längs med Seine med min bästa vän 

det är något med Paris som gör mig så otroligt lugn och lycklig 

som ett barn på julafton vaknar jag varje dag till ett nytt äventyr i Paris 

och varje gång jag lämnar Paris så vill jag vara kvar 

det är som att det är den enda platsen där jag är helt och hållet fri och mig 

men det är ju inte hållbart i längden 

kan någon någonsin förstå mig 

det är som att jag ger hela mig hela tiden 

men då ger jag för mycket 

men jag fortsätter leva för dom som inte hade något val

dom som levde mest 

dom som försvann allt för tidigt 

JD 2004 ❤️

AK 2009 ❤️

GL 2023 ❤️

Post Tenebras Lux

Lämnar Las Vegas

Men vill stanna kvar

Kommer stanna kvar

Lite till

Kanske längre

Vet inte längre

Känner bara förvirring

För många känslor på samma gång

Det rusar i mig

Hjärtat slår minst 1000 slag per minut

Kroppen skriker efter allt

Och samtidigt inget

Att börja känna igen efter så många döva år är det svåraste jag varit med om

Vet inte vem jag är längre

Eller är det detta som är jag?

Är det bara ännu ett nytt liv, det blir mitt fjärde så ifall, under denna livstiden

Jag vet att allt kommer bli bra, det har jag ju sagt nu i fyra år

Allt startade 2020. Människan skapade en pandemi och blev sedan förvånad, varningar som ingen tog på allvar, varningar från dom som visste, men ingen lyssnade på

Pandemin var förödande för mig men samtidigt levde jag mer än någonsin, det fanns helt plötsligt inga måsten, inget att längta till, kanske för första gången i mitt liv så levde jag här och nu

Jag levde, jag kände 

Fåglarnas kvitter hördes äntligen igen, våren har aldrig varit så vacker som 2020

Jag upplevde nya platser och nya känslor varje dag, kommer alltid vara tacksam för den tiden i mitt liv

Olyckligt bara att mänskligheten behövde en pandemi för att stanna upp

Vi levde nästan två år i denna märkliga tid

Tyvärr var två år inte nog för att förändra människors beteende

Inget blev annorlunda, det blev möjligen till och med värre

Vi skulle börja leva "normalt" igen 2022 men det blev inte så

Jag vet inte hur det är möjligt men på något sätt blev människan ännu mer egoistisk och girig

En galen man bestämde sig för att backa historien 80 år och gjorde något som aldrig kan förlåtas, precis som för 80 år sedan. Han förstörde vår nya värld. Och att ingen kan stoppa honom, det gör mig rädd på riktigt. Varje dag kan jag läsa om att Ryssland kommer starta krig med oss. 

Jag har alltid gillat Sveriges neutralitet  (tagit den för given) har under 45 år inte behövt tänka på krig, naiv som jag är så har jag känt mig trygg här. Tänkt att det händer bara i andra länder, vi hjälper dom som behöver hjälp men håller oss utanför.

Inte nog med en galen man vid makten, har vi otur så kommer det inom ett halvår en till som tar makten, i världens största demokrati. Om det händer tror jag dessvärre att hela mänskligheten kan checka ut.

Väldigt mörkt jag vet, ibland tänker jag att jag ska vara tacksam istället, för att jag fick leva 45 år utan krig och pandemi i min närhet, och det är förmodligen det som gör oss så oskyddade. Alla år i neutralitet, i frihet, i världens bästa land, har nu tagit slut.

Undrar hur vi hamnade här, men är inte förvånad, jag är bara förvånad över att ingen kan stoppa djävulen, varför låter resten av världen detta fortgå? Är detta verkligen arvet vi vill ge till våra barn, barnbarn och framtida generationer?

Hat föder hat, så kanske jag checkar ut ändå, medan jag är fri.

Fyra år i en ny värld som tyvärr blir sämre varje dag

Snälla världen agera nu, innan det är för sent! Agera för att rädda vår planet från både miljöförstöring och krig. Snart är det försent.

Men vet du, jorden, och människorna som bor här, vi har något som varken krig eller miljöförstöring kan råda över; det är hopp, vi kommer överleva!?

Jag fortsätter tro att #alltkommerblibra

Kan inte tänka på något annorlunda sätt. För då kommer jag att lämna Las Vegas.

2020-talet var inte bara hemskt, jag fick så mycket kärlek från vänner och familj. Och jag var fri i en helt ny värld.

Och jag fick äntligen besöka Paris igen, mina drömmars stad. Och vet du, Paris var vackrare än någonsin tidigare. Min största kärlek i livet är Paris. Jag ville stanna kvar för alltid. Men allt har sin tid. Jag kommer snart tillbaka ❤️

Everything is gonna be totally okay into oblivion

utan er faller jag

Tack och förlåt 

Men det är sant

Att ni finns bara ett samtal bort

Att ni alltid lyssnar

Att ni alltid försöker förstå

Att ni lugnar och ger råd 

Betyder allt

Jag kommer aldrig ta er för givna

Bara tacksam för varje dag vi har tillsammans

Att någon trotsar en pandemi och sätter sig i bilen och kör 50 mil för att jag fått panikångest 

Någon skickar blommor för att stötta

Någon svarar när jag ringer mitt i natten

Någon tar ledigt från jobbet för att följa med mig till psykakuten

Någon lämnar ett jobbmöte för att jag ringer

Sjuksköterskor och läkare jobbar över en fredag för att jag kommer efter stängning med ångest

Någon släpper allt en fredag kväll för att jag måste ha skjuts till psyket 

Det är alltid någon som finns där för mig

Jag kan aldrig tacka er nog

Jag kan bara hoppas att jag finns där för er om ni behöver mig 

Jag nämner ingen

Ni vet 

Je t'aime

Merci pour tout

Aujourd'hui, je crois aux miracles

Innan allting tar slut

Jag checkar in på St. Göran igen 

Lever mest när jag dör

Precis som idag

Från att dö till att leva till att dö igen

Overkligheten bestämmer att jag ska leva

Nej, förlåt det är bara mitt eget beslut

Jag överlevde

Igen

Vissa gör inte det 

Hemma hos min nos igen

Tacksam för mina nära som 

tar mig igenom en dag till 

Jag är #aldrigensam

Därför lever jag fortfarande

Det handlar inte om mig

Det handlar lite om dig

Fast du har ju aldrig ens frågat

Aldrig

Därför är du för all tid

Jag kommer dö innan det blir vi

Men du verkar ändå nöjd i allt kaos

Vissa sekunder tror jag att vi är på samma plats

Att jag betyder något för dig

Du har räddat mitt liv mer än en gång

Det glömmer jag aldrig

Är det därför jag inte glömmer dig 

För att det aldrig blev vi

Och samtidigt bryr jag mig inte 

Fast vi var ju samtidigt alltid vi

För mig är det över sedan länge

Men min bästa vän vet att det inte är så

Jag har inte ens några bilder på oss

men det kanske är bra

Det spelar ingen roll

Vi har våra minnen på gott och ont

Fan, jag saknar dig 

men ändå aldrig

Det var exakt det jag inte skulle säga

Tack för allt var det jag skulle säga 

I forget where we were

Jag kommer alltid älska dig

Men jag kommer aldrig säga det

Jag kommer alltid få lite ont i hjärtat när du träffar någon ny

Jag kommer alltid minnas våra skratt 

Jag vet att du alltid finns där på något konstigt vis

Och samtidigt vet jag att du aldrig kommer bli min

Det är ok.

På något sätt förstår du mig

Ibland bättre än jag förstår mig själv

Tack för att du fanns där när jag behövde dig

Men jag kommer nog alltid undra varför det inte blev jag 

Eller undrar du?

Men du är inte allt

Det kunde du aldrig vara 

Vi lämnar det där.

Du gjorde det du trodde på

Och det blev så jävla bra

Jag är så stolt över dig

Mer än ord någonsin kan säga 

Du hatar Kent

Jag älskar Kent

Så har vi tid innan allting tar slut?

747

Tack L, för allt, för alltid ❤️

L vi pratar om minnen av personer som ändrade något hos oss, personer som betydde något. Jag tror det ger oss något och vi låter dom leva kvar.

Det är nog bra, för människor vi haft nära kan aldrig riktigt lämna oss.

Jag har fortfarande kontakt med mitt spöke, det var 9 år sedan vi träffades första gången, vilket är sjukt. Vi har hållt kontakten till och från under alla år. Men tänk att han är en så stor del av min tid här. Det är vad det är. Han är han och jag är jag men...

Mitt liv nu L, tredje livet denna omgång, är du en så stor del av. Jag kan inte säga det men jag lever för att du räddade mig. Världen stängde ner men Sverige var öppet och du tog in mig. 

OMG så mycket roligt vi har haft under två år i pandemi, helt otroligt. Du fick mig att glömma alla begränsningar, du höll mig vid liv. Mina dagar var mörker, dina meddelanden var ljuset, våra möten var livet där och då. Du och jag på bio, ensamma, helt magiskt, pizza på Bananas, risotto om vi hade tur, fika på Blå Lotus och alla ställen jag inte kan uttala och våfflor i kaos. 

Vi var aldrig stilla, pandemin stoppade aldrig oss, jag fortsatte framåt för att du fanns. Du stöttar mig i allt, du finns alltid där, du ger mig energi.

Tack för allt, alltid. Vi delar något osynligt som jag älskar. Vi delar en känsla.

Allt är inget och inget är allt, du får vad du ger, ingenting är omöjligt.