lever vi olika liv?

eller genomgår vi bara olika faser av samma liv?
jag tycker att jag levt flera liv. ibland lämnas det förflutna i fred, för att återvända som en kniv i hjärtat genom en låt, smak eller doft.
så hur många liv blir det? hur många liv lever andra personer? och lever jag inte mer än ett liv samtidigt också. mitt liv i overkligheten, mitt liv i drömmen och eventuellt även ett verkligt liv. en splittrad känsla.
är det meningen att vi ska lära oss av de andra liven? det har inte fungerat så bra. kanske det helt enkelt är så att vi lever olika liv, men att de alla är nödvändiga för att forma oss för nästa liv.
jag försöker tänka att allt sker av en orsak, att det finns någon mening med allt. men samtidigt inser jag att jag har helt andra förutsättningar att forma och styra mitt liv, än vad andra har. medans jag blir glad över en ny klänning eller ledsen över förlorad kärlek, kanske någon annan blir glad över rent vatten eller tak över huvudet, och någon annan kanske blir ledsen för att de förlorat sin familj eller allt de äger.

kanske inte så orginellt, men kanske tänkvärt.

du finns hos mig

små små steg. jag ser dig nu. jag trodde jag såg dig innan men jag såg bara bilden jag hade skapat av dig. du är verklig nu, som jag är verklig hos dig.
sakta, sakta, din blick berättar vad mina läppar säger. det var alltid osannolikt, men i min overklighet blir du sann.
du hör mina ord nu, jag ser dig.





jag ska ingenstans. jag är här nu.

frukost

börjar inse att kärleken har olika former, den har former som inte alltid är uppenbara. men det lilla räknas ju också, all kärlek är inte vackra ord och smekningar.
Han hade köpt frukost till mig, han äter inte frukost, men han vet att jag gör, så han hade köpt hem det till mig! Det kanske är löjligt, men för mig var det ett bevis på kärlek, ett litet bevis kanske, men dock en känsla.

small steps forward?

reser till honom nu

Många dagar har passerat sen vi senast sågs, avståndet håller oss isär, det fysiska alltid, det känslomässiga strider i motvind. En som älskar, älskar kärleken, älskar passionen, älskar kraften som bara tvåsamheten kan skapa. En som älskar ensamheten, enkelheten, en som ser problem där den älskade ser möjligheter, men de ser båda kraften i tvåsamheten. Och de älskar passionens sötma.

Vart de ska vet de inte, vad de vill vet de inte, men just nu, just här äger de samma känsla.

undrar ibland hur andra människor lever

mina tankar har sin egen värld, min värld. undrar vad jag skulle kunna göra med all tid mina tankar kräver. mitt hjärta vill förändra världen, min tanke orkar inte.
vi måste sluta leva för idag, framtiden kräver oss, VI som lever NU.
jag känner hur världen försvinner under mig. vill förändra verkligheten. vill stoppa utvecklingen, VI måste pausa NU.
mänskligheten har förlorat sin tro på? krig är ekonomi. media censurerar  vår omvärld. livet kan aldrig skildras som det är. och ingen är beredd att se verkligheten som den är. egoism är allt vi har kvar.
jag kan inte lösa världens problem, jag har inte ens tid att se problemen. men var ska jag börja, vad jag vet är ju ändå bara en bråkdel av den misär som finns.

ska jag bara se bort och nöja mig med mitt egentliga bekymmersfria liv, min (o)befintliga hjälp går till djuren, mitt hjärta gråter när jag inser att vårt levende kommer utrota dom.

dream on

Kastar mig på livets berg-och-dalbana igen, visst är det precis så, upp och ner upp och ner och runt igen.
Jag vågar knappt tänka tanken, för då kanske den förvandlas till en dröm,
men, han är tillbaka hos mig. jag kastar mig in i den ohämmade passionen igen, utan skyddsnät, men jag sparar mitt hjärta lite i alla fall.
Han driver alla mina känslor till sin spets, och jag älskar och hatar honom för det.
Mitt möjliga minne var rätt, han lever på den mörka sidan. Kanske ska jag låta bli, men kan inte, nu är jag ju förvarnad.
Han tror inte på kärleken, kan jag ändra honom, orkar jag försöka, är det värt det??? Jag kan inte svaret på frågorna, men jag trycker på knappen där det står HOPE, och väntar ut verkligheten.
Min dröm-saga-overklighet är mitt liv, så jag fortsätter där, jag hoppar på vagnen som tar mig upp och ner och upp och ner igen, för livet går inte i en rak linje.

Massor av kärlek till dig CF, jag stannar kvar hos dig, som du säger olika barn leka bäst.

Möjligt minne

känslornas kaos börjar lugna ner sig, och ett minne smyger fram. Hade han inte redan berättat att det skulle bli så här? jo, det är möjligt. Den allra första natten då jag förlorade mig i honom, natten där bara känslor levde. Men jag glömde det, jag var fångad i vår passion och lycka, eller hoppades jag på att han också glömt?
Det ändrar dock ingenting, men mitt kaos ser en förståelse.

Vad jag saknar honom

en fallen ängel

Han är som is, men han svarade i alla fall, men med sådan iskyla så jag började frysa.
jag vet att jag kommer över honom, men jag vet inte om jag vill.
kan det inte bara vara enkelt nån gång. hur förvandlas två kroppar som brann för varandra till luft?
jag vill tänka att han inte är värd det, men han fick mig att känna något jag inte trodde jag kunde känna längre, sen var det slut. men jag klarar inte av slut utan avsked, slut utan förklaring, slut i tårar och is.
jag vet att kärlek inte är enkelt, men kan det inte vara det nån gång?

Är vi verkligen så olika, att vi inte kan dela samma känsla, eller är det bara rädslans ovilja?

tankarnas cirkuskonster vs. drömfabriken

jag börjar få svårt att skilja på min overklighet och min sanning. gränserna börjar bli suddiga. jag vaknar ofta och vet inte vad som hänt. jag litar inte på mina tankar längre. drömmarna blandas med min overklighet och driver verkligheten på flykt.

Vad är sant?

vad fick mig att tro...

... att två skadade själar skulle hela varandra. var det önskan, hoppet eller ödet som förde oss samman? och vem förde oss isär? Vi möttes under fullmånen, i de mest skilda världar, som sammanlänkades under lyckliga dagar, för att avslutas i vad?

han väljer att inte vara lycklig

men jag väljer LYCKA, den finns där, jag är säker.
vill han inte ta del av den, finner jag den någon annanstans.
Han var min, om känslan vill, kommer han tillbaka.

Jag väljer KÄRLEK.

Är trött på att hindra känslan

varför kan jag inte bara får älska, har någon bestämt att vi inte får bli galna av kärlek längre?

Måste spelet spelas, kärlekens spel, som ingen vet vilka regler som gäller... förutom att du aldrig får vara mer kär, du måste hindra dig, förtrycka dina känslor. för om du inte gör det, kommer kärleken försvinna, för att du älskade för mycket, du följde inte reglerna i spelet.

känslan är skör, ordet är evigt

Det verkar som att livet har övergett mig, men mina skrivna ord är bara mina, dom kan ingen ta ifrån mig, aldrig, dom tillhör mig.

min vän sa...

"acceptera nuet precis som det är och lita på att varje ögonblick är precis som det ska vara" en av yogans andliga lagar sa hon.

Och livet är väl så, vi kan inte förutse, vi kan bara leva NU och hoppas på att det är rätt.

ostadiga känslor i verkligheten

Jag vet att min verklighet inte alltid är verklig, men han var verklig, det är jag ganska säker på. Jag förlorade allt i hans blick, och för ett ögonblick var han min, på riktigt, i verkligheten. Men verkligheten lämnade mig i ovisshetens overklighet. Säg aldrig att du mår bra, det kan alltid vändas emot dig. Kämpa, älska och lev alltid men lämna aldrig dig själv.

Min hobbit

Jag vet att jag är gammal nog och förstå, men hur försvann denna människa från mig. han fångade mig vid fullmåne och i hans underbara filmsamling fanns nästan alla mina favoritfilmer, och längst fram Tarantino <3, så jag frågade varför?

-för att den bästa måste ju stå först så klart!

Då var jag förlorad, fullmåne, Tarantino eller bara en blick jag vet inte.

Livets motgångar gör oss starkare, även om vi inte vill. Att acceptera något så oväntat gör ont, men livet måste leva

"Men hör inte av dig mer bara"

vad fan hände, rubriken är ett svar jag fick på varför vår underbara tvåsamhet tog slut. det enda svar jag fick. kände att jag betydde mer än så. efter meddelanden som; "jag har aldrig känt så här förut, jag blir så lycklig av varje sms, jag saknar dig, längtar efter dig, va mysigt vi hade, önskar du var " och när vi sågs, var jag hans allt, han gav mig allt, han slutade aldrig kyssa mig mellan orden han sa: "jag tycker om dig så mycket, jag tycker om dig jätte-jätte-mycket".