la vida

jag gavs ett gudanamn eller tre egentligen, varför då?
var det för att dölja mitt mörker?

så jag kunde leva lite längre eller för alltid.

betyder det någonting att döpas till ängel och födas på årets ljusaste dag?
kanske det räddar mig i mitt mörker ibland.

eller tror livet att jag är odödlig men dessa förutsättningar?
vad vet jag.

eller gav livet mig för mycket att leva upp till.

men skulle jag kunna leva perfekt, vad är perfekt?
skulle jag kunna leva normalt, vad är normalt?

ingen kräver något men livet andas och jag känner att jag borde leva i livet.
men hur ska jag lära mig leva när allt jag utmanar krossas i min själ?

jag är bara fragment av en människa. 
jag spelar en roll precis som alla andra.

så vad får mig att tro att mitt liv betyder mer än någon annans?
det tror jag inte, här och nu är allt som finns.

mina tankar leker i det förflutna och drömmer om framtiden men jag står kvar.
en vilsen själ bland alla andra.

väntar på att någon ska rädda mig.

fast jag vet att den personen måste vara jag.

tankarnas minnesmönster

den första kärleken
glömmer vi inte

där föds känslan som föder oss genom hela livet

den första kärleken är svår
hjärtat ges till någon annan
känslorna skriker

jag skulle aldrig byta bort min första kärlek
han kanske är det mest långvariga förhållande jag haft

en gång långt efter det var slut
sa han att vi var för alltid
att han visste att vi skulle vara tillsammans för alltid

det blev inte så

människor förändras
jag ville det ibland
men vi kommer inte alltid vara 17

men ofta tänker jag på dom känslorna fortfarande
ungdomens galna förälskelse

livsfarligt
allt känns gånger 100
men jag kan sakna det också
tror inte mina känslor varit så rena som då

och inte så dödliga som då
han lämnade mig
och kom tillbaka
men inget blev detsamma

han var bara den första
men jag tror hans spår följer mig hela livet

vissa behåller sin första kärlek
andra slår sig fram

om man inte kan lita på sina känslor
vad finns då kvar?

det enda jag är rädd för är kärleken
det är nog det enda som kan döda mig

och ja, jag flyr den
men kan inte leva utan den
så söker den och söker den

men hittar bara fragment av trasiga själar

vi som hittar trasiga själar kanske söker något annat
eller är vi de enda som fortfarande söker?

inser att jag bara ser de som kraschat mig
vilket är egoistiskt då jag vet att jag påverkat andra

men det finns ingen flykt från livet
så kom alla trasiga själar
kom alla känslor utan ord

kom till mig
utan er har jag inget

jag vet att jag inte behöver slåss ensam

väntar på solen

du fattas mig

jag vet inte vad jag ska göra utan dig
allt är tomt
ensamt
utan mening

jag blir rädd för att jag visste inte vad du betydde
för mig
innan du försvann

du har fått mig att tvivla på så mycket
mig själv
livet
kärleken

men jag vet att du inte vill mig något ont
vi måste alla finna vår plats
i verkligheten
men jag hade hoppats att
din plats var med mig

saknaden går inte radera
jag saknar något
som aldrig var mitt

alla tankar
på vad som gick fel
och varför

jag vet att dom inte har något svar
för allt var rätt

men fel för dig

din hand i min
när vi somnar

din närhet

saker som bara vi förstod
som ingen annan förstår
saker jag inte kan dela med dig längre

jag försöker verkligen
men inser
det jag redan visste

att hitta någon
man kan vara sig själv med
alltid

någon som förstår
som aldrig ser ner på en

någon som tycker om en
precis som man är

det går inte.

mörkret tilltalar mig mer nu

Stockholm

jag landade under dina vingar idag
du är min stad framför alla andra
det vet jag nu

men mitt hjärta drar till Paris
eller till ett barfotaliv på Holbox

min själ behöver frihet
min kropp behöver värme

jag tror inte jag föddes för att bo här

jag vill fly
jag vill flyga
jag vill älska
jag vill känna värme

att vara utan dig är svårt
det är så mycket jag vill berätta
det är så mycket jag vill fråga
(som, mår du bra?)

saknad är tomhet
längtan är kärlek

jag står mittemellan

sommar - mörker

jag kan fortfarande inte förstå att du lämnade mig

det enda jag kan förstå är att känslans ovilja vann igen

jag kan aldrig mer lita på mina känslor

(jag trodde inte att jag gjorde det men)

någonstans med dig så släppte jag taget

och tillät mig att må bra

(att känna mig trygg)

men livet har tydligen alltid andra planer för mig

för vissa ska det aldrig vara enkelt

(inte för att jag gillar enkelt men)

jag tyckte att det vi hade var okomplicerat

vilket passade mig perfekt

att du lämnade mig gjorde mig ledsen
att förstå att det var för alltid

brände mina vingar

jag saknar dig

hur ska någon förstå mig
hur ska någon förstå dig

jag trodde att jag förstod dig
men hur ska jag förstå någon annan
när allt jag gör
allt jag känner
är produkten av det förflutna

det förflutna förföljer mig
det förflutna låter mig inte leva

allt jag gjort
allt som hänt
hur ska jag radera det
det går inte

jag kan lära mig leva med det
genom att förstå det och på så sätt
kanske
välja rätt

jag sökte inget
men fann dig

mitt hjärta slår för dig varje sekund
mina fingrar vill skriva sms till dig
mina läppar vill berätta vad som hände idag
min hjärna stoppar mig

men...
mår du bra?
det är så ensamt utan dig...

du har inga svar
jag vet det

men saknar du min närhet?

saknar dig

love will tear us apart

jag tror juni gråter för att jag gör det

på sommaren är jag lycklig
men inte nu

jag saknar dig i varje andetag
men det är mina andetag

saknar sömn
saknar dagsljus
saknar dig

kanske jag var hel med dig

mådde du bra med mig?

jag lever av kärleken från alla som finns i mitt liv
jag lever av att dom älskar mig

älskar min ensamhet
men hur ensam får man bli?

jag söker inget
tycker inte om nya människor
orkar inte leta
orkar inte hitta någon som förstår
jag vill bara vara (med dig)

hur kan så mycket vara rätt
och ändå fel...

jag vill bara somna med din hand i min

färglöst

du gör ont idag på den vackraste av kvällar
solen kan inte välja mina känslor

jag har allt men förlorade något jag trodde jag hade
jag saknar varje millimeter av dig

du var ju min
men ändå inte

hjärtat lär sig aldrig
känslan lär sig aldrig

men hade jag verkligen fel?
vi hade det väl bra
på vårt sätt

jag hade det bra
och jag tror att du hade det bra också
du verkade må bättre än någonsin (med mig)

men om du aldrig mått bra
kan känslan vara lika skrämmande som ensamheten

jag oroar mig för dig
undrar om du mår bra
om du äter din medicin
om du stressar för mycket på jobbet
om du vattnar blommorna

allt påminner om dig
du är överallt
till den grad att jag ibland tror att du är hos mig
jag kan inte städa bort dig

jag åker till havet snart
det blir bra
där är jag nästan hel

färglöst

jag måste varit ond i mitt förra liv

2015-04-25
för varje sekund jag andas är jag rädd att du ska försvinna
för varje gång du tar min hand är jag rädd att det är den sista

jag tror att alla hejdå är det sista
samtidigt som jag vet att det inte är så

i din famn är jag allt
jag är hel (och samtidigt så trasig)

du är också trasig (men känns hel med mig?)

jag hittade dig
och lite senare hittade du mig

jag förstår inte (förstår du?)

det förflutna lever i mig
det förflutna skrämmer mig

2015-06-04
det förflutna förföljer mig

jag trodde du skulle stanna
men du gick
som vanligt

jag trodde det var bra

men jag har väl aldrig rätt

tänk om det bara en gång kunde var min tur
tänk om mitt hjärta kunde få känna trygghet
bara en gång

är det min kärlek till ensamheten som gör att dom försvinner
eller är det deras rädsla att älska någon som de inte förstår

jag har inga svar
det har jag aldrig haft

men mitt hjärta blöder

livrädd men levande

jag har förlorat mina ord
så jag letar efter dem här

läser gamla inlägg
och inser att allt
är samma
men helt annorlunda

jag saknar mina ord
tröttheten har tagit över

allt är samma
för jag kan inte
leva efter någon annan

allt är annorlunda
för att jag lever
efter någon annan

men ändå inte
jag tror vi lever
tillsammans
samtidigt

men separerade

jag är livrädd

jag är någon annan

men livrädd

kan inte släppa
känslans ovilja

kan bara vara jag.