den första var Kent
den andra var Lana del Ray
sen kom The National
jag lyssnar bara på musik jag älskar
men den varierar, med små variabler
summan är att jag lyssnar nästan uteslutande på vad dom sjunger
deras texter
och när texter och musik möts så blir det magi
det är också det som för dessa tre olika artister samman
dom erövrade mitt hjärta och berörde det med textrader
tack för det
många fastnade men dessa är fantastiska
Kent: Vi hinner bli något stort än, växa några meter, innan sommaren blir oktober?
Lana: I was in the winter of my life. And the men I met along the road were my only summer
The National: Ada, I can hear the sound of your laugh through the wall
(även rubriken tillhör the national)
men jag förstår fortfarande inte kärlek
gör dom det?
behöver jag förstå?
det är väl en känsla som ska kännas
inte förstås
jag lever ett nytt liv nu
jag är äntligen fri
men frihet för en människa som inte vet
kan vändas till fängelse
inför varje nytt möte jag har
så bankar det förflutna alltid på dörren
min söndagspojkvän är kvar
jag tror att vi äntligen hittat symbios
det är väldigt fint men
att jag inte kan hålla hans hand när jag behöver
det skaver
men jag släpper det
livet skaver
kanske kommer han ta min hand någon dag
förmodligen inte
jag kämpar för att inte ta hans
det gör inget just nu
jag har allt framför mig
jag lever mellan solen och månen som vi alla gör
 |
she lives with me forever |
