Nej

Så mycket nej

Så många som inte förstår 

Och jag förstår 

Men om du är allt 

Finns ingenting mer att förstå

Du är inte allt så klart 

För jag är allt.

Men du är den enda människa

Som jag inte vill kämpa för

Och det kan jag inte 

Du är allt jag behöver

Men du är hos mig 

Du har räddat mitt liv 

Fler gånger än du vet 

Du har förändrats och jag också så klart

Tiden finns inte längre 

Jag vill bara vara med dig 

Utan att tänka på något annat 

Bara skratta 

Bara prata 

Bara se på film

Gärna sova ihop 

Paris je t'aime

Om 12 timmar åker jag till Paris

Min stad

Mitt lugn 

Min själ 

Jag ser allt framför mig 

Värmen mot min hud

Allt jag sett i Paris

Lever i mina tankar 

För alltid 

Jag har varit förälskad i andra städer 

Men bara två förutom Paris 

Den ena bor jag i

Stockholm i mitt hjärta 

Den andra är Las Palmas,

Där bodde jag till och från i 4 år

Av dessa tre har jag hatat två av dem 

Men aldrig Paris 

Jag kommer hata Paris också 

Men vårt förhållande har inte nått dit ännu

Minnet sviker men känslan består 

Jag har aldrig hatat Las Palmas

Jag har hatat saker som hänt där 

Och staden i mitt hjärta 

Har jag heller aldrig hatat egentligen 

Jag har bara hatat stressen här 

Stressen är nästan borta nu 

Stockholm har aldrig varit vackrare än nu 

Jag lever bland 

Filmstjärnor

Blommor 

Änglar 

Och magik 

Men det är något som inte är där 

Jag vet inte vad 

Därför älskar jag Paris 

Jag är hel i Paris 

Jag har inga dåliga minnen av Paris 

Det är skillnaden 

Paris är min gudomliga overklighet

Och kanske min sanna historia

Det får livet utvisa

Kommer du ihåg när kärlek var enkelt?

nej.

minns du lycka?

ja men bara fragment

ögonblick

kan du minnas känslan?

ja 

men bara i Paris
och barfota i sanden

allt annat är borta

har du känt kärlek?

ja men bara fragment

ögonblick

kan du minnas känslan?

ja 

men bara i Paris

allt annat är borta
minns inte ens sanden

har du längtat efter kärlek?

ja

jag har längtat efter känslor

vad är kärlek?

frihet

har du upplevt det?

ja

men bara i Paris

Att vara kär i en stad
kräver inget tillbaka

bara känslan av att vara där

varma vindar

rosévin

min bästa vän

aldrig känt mig så lugn som i Paris

men jag älskar Stockholm också 

på alla sätt
men i Paris finns bara nu
så som varje dag ska va

vi går dit!
vad är klockan?
rosé-tid
ska vi gå dit?
ja snart bara...
ett glas till i skuggan av gröna blad
med utsikt över Seine
lyckligast i Paris

Toujours

i'm a confident liar

inser att jag kanske är ond
inser att jag inte bryr mig
inser att ingen annan bryr sig
inser att prata är bra
inser att det faktiskt hjälper
inser att jag är stark
inser att jag döljer mycket
inser att allt kan förändras
inser att känslor finns
inser att jag kan känna
inser att jag raderar honom
inser att det känns bra
inser att det bästa han gav mig alltid är kvar
inser att det är mitt
inser att alla människor vi möter ger oss något
inser att säga vad jag tycker känns bra
inser att hat bara förstör mig
inser att allt kommer bli bra
inser att det enda jag saknar är Paris
inser att det säger något om mig
inser att kärleken fick ett nytt namn
inser att jag är ytlig
inser att Paris kommer vara kvar
inser att jag kommer vara kvar
inser att allt kommer bli bra
inser att ilska inte förändrar något
inser att jag inte är ond
inser att jag tänker onda tankar
inser att jag inte är rädd
inser att jag alltid är här
inser att jag mår bättre
inser att ensamhet skapar rädsla
inser att jag inte är ensam
inser att världen blir bättre
inser att jag är tacksam
inser att jag är här och nu
inser att allt jag älskar finns kvar

inser att jag är fri

Ett liv med piller?

Texten nedan är ett inlägg jag skrev för ca ett och ett halvt år sedan men aldrig publicerade. Jag gör ju så ganska ofta, skriver till mig. Men läste det nu och insåg att det är ju precis så fortfarande, och det är bara jag som kan förändra det. P.S jag mår bra. P.S jag är tacksam. P.S allt kommer bli bra. P.S Paris finns kvar. P.S I love you/Je t'aime.
#aldrigensam

'Jag har varit deprimerad sen tonåren, det är förmodligen förknippat med någon annan diagnos typ ADD eller liknande. Jag har ätit serotoninhöjande medicin sedan jag var 13 år till och från och konstant senaste 8 åren. Ibland undrar jag om det hjälper, det är inga lyckopiller precis. Det jag vet är att när jag slutar ta serotonin så hamnar jag i en otydlig bubbla, jag har gjort flera försök. Dvs jag har gjort ett val att vara i nuet, de funkar delvis. Varför skriver jag detta, jo för att de flesta människor jag känner har svårt att förstå depression.
Och det förstår jag, för många tycker att jag är den gladaste människa de träffat, och det är jag ibland, när jag mår bra. Oftast mår jag bra och då är jag glad, när jag är med människor jag tycker om.
Men mina tankar är något annat, dom stannar hos mig.
Mitt största problem är mörkret, det som vi inte kommer undan, solen lämnar och försvinner för länge. Jag är född på årets ljusaste dag, jag tror att det påverkar mitt tillstånd. Tack till alla som är med mig, som förstår mig, så gott ni kan. Jag förstår inte själv, så tack för att ni finns. Och till er som har svårt att förstå, det är ok. Jag älskar er alla. Alla människor som finns i mitt liv, nära eller långt borta, jag lever för er, och kommer fortsätta med det. Och någon gång ska jag också leva för mig.
Jag tänker ofta på Johanna Sällström. Mycket på grund av att hennes blick på havet är samma som min. Så älskade Johanna, jag förstår dig, men det spelar ju ingen roll nu, oftast är döden enklast. Men till er som lever, ni kan inte förstå, men ni får fråga och försöka förstå. Det är som en egen värld med vissa inbjudna, tack och lov har jag många inbjudna, men det kanske inte alla har.
Jag söker alltid något annat än det jag har, för jag har bara ytligheter.'