Jag förmodar att jag drivs av det jag älskar

Men är då mitt val att vara åskådare, att leva i ett filmmanus som någon annan skrivit och i de flesta fall regisserat av någon annan. 

Nej, men jag vill inte heller leva i ett självskrivet manus eller ett regisserat liv. Det vore kanske enkelt men helt ointressant för mig. 

I filmens värld väljer jag, jag kan välja exakt vilken känsla jag vill ha. Kanske har jag blivit för trygg där, i en värld där jag bestämmer känslan, jag kan gråta, skratta, bli rädd och glad. 

Jag vet att allt är här och nu, men känslan av Paris, får mig att vilja fly dit. Känslan av den enda plats jag känt mig helt fri och lycklig.

Senaste kvällen i Paris, Frankrike 

1 juni 2019, 21:25