Nej, men jag vill inte heller leva i ett självskrivet manus eller ett regisserat liv. Det vore kanske enkelt men helt ointressant för mig.
I filmens värld väljer jag, jag kan välja exakt vilken känsla jag vill ha. Kanske har jag blivit för trygg där, i en värld där jag bestämmer känslan, jag kan gråta, skratta, bli rädd och glad.
Jag vet att allt är här och nu, men känslan av Paris, får mig att vilja fly dit. Känslan av den enda plats jag känt mig helt fri och lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar