vad fick mig att tro...

... att två skadade själar skulle hela varandra. var det önskan, hoppet eller ödet som förde oss samman? och vem förde oss isär? Vi möttes under fullmånen, i de mest skilda världar, som sammanlänkades under lyckliga dagar, för att avslutas i vad?

han väljer att inte vara lycklig

men jag väljer LYCKA, den finns där, jag är säker.
vill han inte ta del av den, finner jag den någon annanstans.
Han var min, om känslan vill, kommer han tillbaka.

Jag väljer KÄRLEK.

Är trött på att hindra känslan

varför kan jag inte bara får älska, har någon bestämt att vi inte får bli galna av kärlek längre?

Måste spelet spelas, kärlekens spel, som ingen vet vilka regler som gäller... förutom att du aldrig får vara mer kär, du måste hindra dig, förtrycka dina känslor. för om du inte gör det, kommer kärleken försvinna, för att du älskade för mycket, du följde inte reglerna i spelet.

känslan är skör, ordet är evigt

Det verkar som att livet har övergett mig, men mina skrivna ord är bara mina, dom kan ingen ta ifrån mig, aldrig, dom tillhör mig.