hur saknar man någon man aldrig träffat?

tänk om jag kunde få addera något till mitt liv istället för att konstant radera människor från mitt liv.

igen skriver jag här för att inte skriva till honom
en annan honom
varför kan jag inte skriva till honom?
för jag vet att det inte hjälper
jag vet att jag inte får några svar
bara mer frågor

kanske jag inte kan sakna honom
men han fick mina ord
och mina ord är jag

jag fick hans tankar
och trodde det betydde något
jag trodde vi delade känslan

hur ska jag någonsin kunna sätta upp en spärr eller ett filter

det hade nog sparat mig många tårar
men hur filtrerar man sig själv?

(han skrev att jag inte var så intressant längre för att han träffat någon annan)
hur blir jag ointressant när han aldrig ens mött mig?

varför fick jag hans tankar
varför ville han ha mina ord
varför valde han bort mig
varför gör han ont

jag vet att mina känslor kan verka banala
men känslan är ju allt jag har
spontanälska är allt jag kan

Igår mötte jag Edie
i overkligheten
hon kändes som mig

min själ gråter blod ändå

hur ska man ens orka söka längre
och hur söker man utan att förlora sig själv

och hur blir man kär om man ska hindra känslan
jag vet, jag kan inte hindra känslan
jag kastar mig in alltid

jag är så kär i känslan
kan inte vara utan
känslan

utan känslan
inget liv
med känslan
ett liv på jakt

3 personer har nu avslutat min kärlek
med ett jävla sms!

jag orkar inte
men jag har ju bara ett val
samma
alltid

är trött på att vara ett 2:a hands val
är trött på jakten
på spelet

JAG KRÄVER passion
men märk väl
ordet skrämmer mig nu

jag är fortfarande här
men tydligen inte så intressant längre

marcus (men jag mår bra)

han som jag önskade bort från mitt liv, han som jag raderade.
jag insåg precis att jag inte raderade mina foton på honom.
så jag skriver här.
för att inte skriva till honom.
men, vad allt kommer tillbaka ibland
för det tog ju aldrig slut
eller gjorde det det?

mitt sökande efter känslan
får mig att falla tillbaka på honom
alltid
jag har hindrat känslan
alltid
sen han lämnade mig i juli

jag vet att han inte är rätt
men tårarna faller ändå
marcus

eller är han viktig för han på nåt sätt blev början på mitt nu-liv
eller gråter jag för att han lämnade mig för att han blev kär i mig? jag vet inte, jag lever utan förklaring.
och ingen annan kan förstå, för ingen annan träffade honom.

ni har bara min bild av honom
av han som var min
ett ögonblick kanske
men när han var min så var han bara min
marcus

älskade ord
räddar mig
nu

jag hatar när inte jag får bestämma!
marcus-en livstid-i mitt liv-på fyra månader.

älskade snäckor, älskade hav, älskade sommar, ni fattas mig

Jag raderar mitt liv, vad gör du?

söker längtar älskar
inser att jag inte kan ge mer

jag raderar mitt förflutna
det stör mitt nu
mitt nu längtar efter mitt förflutna
därför måste det bort

är rädd att jag vaknar och inte har mer att ge
och det är för tidigt
livet har ju inte börjat ännu

varför har de tagit min kraft
för att jag tillät det

är rädd att jag inte kan älska längre
när/om det skulle bli aktuellt

orkar inte hindra känslan längre
vill inte kan inte
jag är bara jag
kan aldrig va någon annan igen

Var är kärleken?

hur skildras samhället och varför? eller tankar om svensk film mm.

jag har inget nytt och komma med jag vet! men tanken består.
i min värld skildrar film samhället (både rätt och fel)
men det formar även samhället och vilken bild vill vi visa av hemlandet.

Sverige - världens bästa land?
varför så dyster. vad jag menar är som jag sagt innan (tror jag ang. media).
att om vi visar ett dystert hatiskt samhälle
blir det inte så då?

ok, vad menar jag...
Sverige (på film):
midsommar blir otrohet o fylla o vackra scenarion
ungdomarna utsätts för mobbning/våldtäkter/orättvisor/
poliserna är deprimerade/alkoholiserade
"vi vanliga" är misshandlade/självmordsbenägna/alkoholiserade/deprimerade/ensamma/
alla gangsters är invandrare eller nazister
det är kallt o här sker mer mord och våldtäkter än någon annanstans på jorden.

jag tänker inte förklara. men är det denna bild vi vill visa världen? = Sverige världens bästa land!
jag skulle aldrig komma hit.

ok igen, vad menar jag, det är ju bara film,
eller?
Svensk film skildrar vårt samhälle ur medias (kvällstidningarnas) synvinkel,
eller?

Vad vill jag säga?
att om vi bara visar hat (på film, i media)
blir inte samhället därefter då?
var är kärleken?  





















eller använder svenska regissörer filmen
för att kritisera det rådande samhället?
om svaret är ja, är all film då dystopier?

jag har inga svar men jag söker dem

tänk om livet är en Tim Burton-film after all?

NEJ jag svävar inte på rosa moln och JA jag vet (ibland) vad som är verkligt?!!

känner mig splittrad på ett sammansatt vis, vet inte hur det funkar...men...
jag kan ju bara vara här, nu, och det är bra.
kanske vi kan forma vår omgivning lite, bara lite.

många bäckar små, godheten finns runt om oss hela tiden.
min hat-kärlek till huvudstaden består. men den börjar mjukna.
så mycket är fel här men det är ju ett världsproblem :(
men här finns verkligen allt jag behöver (tror/hoppas jag)