marcus (men jag mår bra)

han som jag önskade bort från mitt liv, han som jag raderade.
jag insåg precis att jag inte raderade mina foton på honom.
så jag skriver här.
för att inte skriva till honom.
men, vad allt kommer tillbaka ibland
för det tog ju aldrig slut
eller gjorde det det?

mitt sökande efter känslan
får mig att falla tillbaka på honom
alltid
jag har hindrat känslan
alltid
sen han lämnade mig i juli

jag vet att han inte är rätt
men tårarna faller ändå
marcus

eller är han viktig för han på nåt sätt blev början på mitt nu-liv
eller gråter jag för att han lämnade mig för att han blev kär i mig? jag vet inte, jag lever utan förklaring.
och ingen annan kan förstå, för ingen annan träffade honom.

ni har bara min bild av honom
av han som var min
ett ögonblick kanske
men när han var min så var han bara min
marcus

älskade ord
räddar mig
nu

jag hatar när inte jag får bestämma!
marcus-en livstid-i mitt liv-på fyra månader.

älskade snäckor, älskade hav, älskade sommar, ni fattas mig