Kan jag inte bara få vara jag någon gång?
Jag har ingen energi till att vara någon annan?
Och vem skulle jag vara om jag inte var mig?
Är det inte det vi har tonåren till, att bli dom vi är?
Eller kräver jag för mycket?
Är det fel av mig att vilja leva annorlunda? göra tvärtom/tvärtemot?
Att göra det jag vill? det jag känner?
Känslans ovilja är stark men jag ger aldrig upp!
Jag lever på känslan, på gott och ont, men alltid.
Känslan är allt jag har.
 |
| men vad vet jag, jag är bara en liten älva med stora drömmar |
