29 november 2011

Lever jag ensam i min värld?

Ska jag behöva forma om mig efter omvärldens krav för att bli älskad?
Kan jag inte bara få vara jag någon gång?
Jag har ingen energi till att vara någon annan?
Och vem skulle jag vara om jag inte var mig?

Är det inte det vi har tonåren till, att bli dom vi är?
Eller kräver jag för mycket?
Är det fel av mig att vilja leva annorlunda? göra tvärtom/tvärtemot?
Att göra det jag vill? det jag känner?

Känslans ovilja är stark men jag ger aldrig upp!
Jag lever på känslan, på gott och ont, men alltid.
Känslan är allt jag har.
men vad vet jag,
jag är bara en liten älva
med stora drömmar




2 kommentarer:

  1. Du är så fin med ditt rena klara sanna hjärta.
    Vi får aldrig sluta härma dem som orkar. LOVE

    SvaraRadera
  2. Jo då, du får vara precis som du är! Gräv djupare i dig själv och ta ut svängarna ännu mer. Du får det för du är fri! Finn din väg och trampa upp den väl. Höj blicken och du ska se att du har följeslagare. Det är utvecklande att upptäcka sina egna sidor och kreativt att bejaka dem. Du är på rätt väg! Kram

    SvaraRadera

Populära inlägg