tankarnas minnesmönster

den första kärleken
glömmer vi inte

där föds känslan som föder oss genom hela livet

den första kärleken är svår
hjärtat ges till någon annan
känslorna skriker

jag skulle aldrig byta bort min första kärlek
han kanske är det mest långvariga förhållande jag haft

en gång långt efter det var slut
sa han att vi var för alltid
att han visste att vi skulle vara tillsammans för alltid

det blev inte så

människor förändras
jag ville det ibland
men vi kommer inte alltid vara 17

men ofta tänker jag på dom känslorna fortfarande
ungdomens galna förälskelse

livsfarligt
allt känns gånger 100
men jag kan sakna det också
tror inte mina känslor varit så rena som då

och inte så dödliga som då
han lämnade mig
och kom tillbaka
men inget blev detsamma

han var bara den första
men jag tror hans spår följer mig hela livet

vissa behåller sin första kärlek
andra slår sig fram

om man inte kan lita på sina känslor
vad finns då kvar?

det enda jag är rädd för är kärleken
det är nog det enda som kan döda mig

och ja, jag flyr den
men kan inte leva utan den
så söker den och söker den

men hittar bara fragment av trasiga själar

vi som hittar trasiga själar kanske söker något annat
eller är vi de enda som fortfarande söker?

inser att jag bara ser de som kraschat mig
vilket är egoistiskt då jag vet att jag påverkat andra

men det finns ingen flykt från livet
så kom alla trasiga själar
kom alla känslor utan ord

kom till mig
utan er har jag inget

jag vet att jag inte behöver slåss ensam

väntar på solen