jag ser solen gå ner
däremellan finns jag
livets minuter, timmar, dagar, år
passerar mig
har det ens hänt
när ska jag leva
när jag bara passerar
jag lever mjukt nu
jag är här mer än någonsin tidigare
jag känner timmarna, dagarna, jag känner allt
men vet inte vad jag ska känna
vad jag vill känna
jag vet inte vad lycka är
så hur ska jag kunna känna den
det är denna tiden
mörkret kommer nu
samma känsla varje år
men i år är jag fri
det är egentligen det enda som är viktigt
och min kärlek till allt som är viktigt är densamma
men är detta allt?
jag lever, andas och passerar ett helt liv
jag älskar allt runt om mig
men igen, efter allt, är detta allt?
jag förlorade Paris och blev vilsen igen
kan en stad göra mig lycklig
kanske men vad betyder det?
jag har varit kär i Paris i hela mitt liv men det tog mig 39 år att komma dit
och när jag väl var där ville jag aldrig lämna
är jag bara dagar som passerar
det känns som om allt passerar mig och glöms bort
men friheten är helt otrolig
jag glömmer aldrig hur det var innan
och jag kommer aldrig återvända
till något känslomässigt fängelse igen
nu och för alltid lever jag för min frihet
inget annat är viktigare
jag styr mina känslor
jag försöker välja hur jag mår
jag väljer hur människor får behandla mig
tacksam för alla vänner vid min sida
ni följer mig i gott och ont
ni tröstar när jag behöver det
ni skrattar med mig
ni delar era själar med min
det är bara överväldigande kärlek
tack
min frihet är allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar