Tack L, för allt, för alltid ❤️

L vi pratar om minnen av personer som ändrade något hos oss, personer som betydde något. Jag tror det ger oss något och vi låter dom leva kvar.

Det är nog bra, för människor vi haft nära kan aldrig riktigt lämna oss.

Jag har fortfarande kontakt med mitt spöke, det var 9 år sedan vi träffades första gången, vilket är sjukt. Vi har hållt kontakten till och från under alla år. Men tänk att han är en så stor del av min tid här. Det är vad det är. Han är han och jag är jag men...

Mitt liv nu L, tredje livet denna omgång, är du en så stor del av. Jag kan inte säga det men jag lever för att du räddade mig. Världen stängde ner men Sverige var öppet och du tog in mig. 

OMG så mycket roligt vi har haft under två år i pandemi, helt otroligt. Du fick mig att glömma alla begränsningar, du höll mig vid liv. Mina dagar var mörker, dina meddelanden var ljuset, våra möten var livet där och då. Du och jag på bio, ensamma, helt magiskt, pizza på Bananas, risotto om vi hade tur, fika på Blå Lotus och alla ställen jag inte kan uttala och våfflor i kaos. 

Vi var aldrig stilla, pandemin stoppade aldrig oss, jag fortsatte framåt för att du fanns. Du stöttar mig i allt, du finns alltid där, du ger mig energi.

Tack för allt, alltid. Vi delar något osynligt som jag älskar. Vi delar en känsla.

Allt är inget och inget är allt, du får vad du ger, ingenting är omöjligt.