jag vs verkligheten (saknar mig själv)

vem vinner?
är inte säker på att det blir jag
har svårt att ta på verkligheten nu
lever i luft
i overkligheten
den tar över nu

jag saknar mig själv, varje gång jag tror att jag är där
inser jag att det är bara en ny sida av min dröm
måste vakna nu men vet inte hur?
jag känner bara till overkligheten
jag vet nu varför film = mig
film är ju grund till alla drömmar fantasier och overkligheter
så det är klart jag valde den världen

jag är kär i känslan i passionen i närheten
att jag tappar mig själv
lever per sekund
per ögonblick
per känsla

allt är inget
och inget är så klart allt

kanske kanske?